Nyhet
| 2026-09-03

Valfrukost - 28 augusti 2026

Hur ser egentligen samsynen ut mellan partierna i frågor som är helt avgörande för Värmlands näringsliv? Vi frågade och fick svar.

Enigheten finns. Nu ska den bli verkstad. 

Den 28 augusti samlade vi riksdagskandidater från samtliga åtta riksdagspartier till valfrukost på Olssons Bazar i Karlstad. Frågorna handlade om det som avgör om företag kan verka och växa här: energi, infrastruktur och kompetensförsörjning. Samsynen var större än väntat, men den ser olika ut i de tre frågorna. Här är vad vi tar med oss. 
 

Energifrågan: alla vill, men tilliten saknas 

Vi frågade vad partierna är beredda att kompromissa om för att få till en bred energiöverenskommelse. Samtliga sa att de vill ha en. Sedan sa de rakt ut varför det ändå inte blir av: förtroendet mellan partierna saknas. 

En panelist konstaterade att hade det suttit åtta värmlänningar i rummet hade energifrågan varit löst, men att han efter lång tid i rikspolitiken är tveksam till att det går nationellt. En annan pekade på att partier har lämnat tidigare överenskommelser och att det påverkar viljan att gå in i en ny. En tredje menade att man i praktiken bör börja med de största partierna. 

Det här är en obekväm bild, och den bekräftar vad våra medlemsföretag beskriver. I vår rapport Oförutsägbar framtid, som bygger på samtal med drygt 160 medlemsföretag, uttryckte ett industriföretag det så här: det behövs stabilitet i energifrågan, det går inte att ändra vart fjärde år. 

”Det handlar inte bara om sakpolitiken i energifrågan. Det handlar om att ingenting håller partierna kvar över mandatperioderna. Företagen måste kunna få långsiktiga spelregler i en så fundamental fråga som energiförsörjningen. Därför driver vi på för en form som håller riktningen över mandatperioder. Ungefär som man har gjort på försvarssidan”, säger Per Hydén. 

Företagen i Värmland behöver säker tillgång på el till konkurrenskraftiga priser, kapacitet i elnätet för tillväxt och nyetableringar samt långsiktiga spelregler. Kapacitetsbrist i de lokala elnäten fördröjer investeringar redan i dag och vi vet att Värmland missar etableringar. Här måste politiken komma överens, för Sveriges skull. 

Infrastrukturen: enigheten i Värmland räcker inte 

I infrastrukturfrågorna var bilden en annan. Här fanns en påfallande samsyn i panelen om problemet, men inte om lösningarna. 

Från vänster till höger beskrevs samma sak: att myndigheter motarbetar varandra i tillståndsprocesserna och att Sverige tenderar att gå längre än nödvändigt när EU-regelverk ska genomföras. Väg 62 blev exemplet. Konflikten har prövats rättsligt sedan 2014, Högsta domstolen sa i mars nej till att pröva ärendet, processen måste börja om och vägen är fortfarande inte säkrad. Förslag har lagts i riksdagen för att lösa situationen. De har röstats ned. 

När det däremot gällde finansiering för infrastruktursatsningar gick svaren isär. Frågan om alternativ eller privat medfinansiering för att få spaden i backen för Oslo–Stockholm 2.55 delade panelen tydligt.  

Här har vi kärnan i utmaningen. Värmlandsbänken vill prioritera de stora infrastruktursatsningarna. Men med dagens system och den underhållsskuld som byggts upp i väg- och järnvägsnätet får de inte plats. Oslo–Stockholm 2.55 hanteras fortfarande inte som ett eget projekt med en egen finansieringslösning, och stråket finns inte bland de objekt staten pekar ut för alternativ finansiering. 

”Oslo–Stockholm 2.55 är inte statligt prioriterat, hur mycket våra värmländska politiker än driver frågan. Det säger något om var vi behöver lägga kraften. Vi behöver flytta fram vårt nationella påverkansarbete, för det är där de stora besluten fattas”, säger Per Hydén. 

Kompetensförsörjningen har vänt 

Vi frågade om dimensioneringen av utbildningsplatser i högre grad bör styras av arbetsmarknadens behov än av elevernas egen efterfrågan. Samma fråga ställde vi på valfrukosten för fyra år sedan. Då gick svaren isär. Den här gången svarade samtliga ja. 

Det är en tydlig förflyttning och den är viktig. Värmland har en paradox att hantera. Vi har hög arbetslöshet samtidigt som våra företag inte hittar den personal de behöver för att växa. Läggs det till en demografisk utveckling med färre unga blir matchningen mellan utbildning och arbetsmarknad helt avgörande. 

”När alla partier svarar ja på en fråga som delade dem för fyra år sedan finns en enighet vi kan arbeta utifrån. Nu handlar det om leverans, och där tänker vi ligga på”, säger Per Hydén, vice vd och näringspolitiskt ansvarig på Handelskammaren Värmland. 

Samtidigt syntes skillnaderna så fort samtalet gick från mål till medel. När frågan gällde riktade stöd till bristyrken drog panelen isär. Flera lyfte i stället yrkeshögskolan, behovet av långsiktiga spelregler för utbildningsanordnarna och att Arbetsförmedlingen behöver reformeras. Enigheten gäller alltså riktningen, inte verktygen. 

Ett värmlandslag när det gäller 

En sak till är värd att lyfta. Här i Värmland har partierna betydligt lättare att komma överens än vad man har på partiledarnivå. Det märktes i rummet och flera av panelisterna sa det själva. 

Det är en tillgång. När Värmland talar med en röst blir vi svårare att förbise, och det är precis den effekten vi sett i arbetet inom exempelvis Elkraft Värmland.  

Vad gör vi nu? 

Valet avgör inte våra frågor. Det avgör vem vi ska driva dem mot. 

Vi kommer att fortsätta uppvakta beslutsfattare på lokal, regional och nationell nivå, och vi kommer att påminna om de besked som gavs på scen. Kompetensförsörjningen ska följas upp med krav på verkstad. I energifrågan driver vi på för en överenskommelse som håller över mandatperioder. Och i infrastrukturen växlar vi upp det nationella arbetet. 

Vi fick också en uppmaning tillbaka från panelen: näringslivets röst behöver höras oftare och från fler håll. Vår samlade röst är stark, men den blir starkare när enskilda företag berättar själva om vad som faktiskt hindrar dem. Det tar vi med oss. 

Tack till Monika Bubholz (MP), Daniel Bäckström (C), Mikael Dahlqvist (S), Ann-Katrin Gyllsten (L), Marléne Lund Kopparklint (SD), Kjell-Arne Ottosson (KD), Magnus Resare (M) och Håkan Svenneling (V) för att ni tog er tid att svara på näringslivets frågor.